Det är för många ett relativt okänt territorium, men faktum är att trip hop genren kan höras än idag. Med start i 90 – talets elektroniska musikscen i Storbritannien så uppkom trip hopen med ikoniska grupper som Massive Attack och Portishead. Men vad är trip hop, egentligen?
En diffus genre
Att påstå att trip hopen i sig är en genre kan vara svårsmält för vissa. Den påstås vara en mix mellan elektronisk musik och hip hop. Även inslag av det psykedeliska, house, jazz och funk är vanligt. Själva begreppet kom till 1994, men egentligen så kan man datera trip hopens framgångar till 1991 – då Massive Attacks debutalbum Blue Lines genererade nyfikna lyssnare som inte kunde definiera musikstilen. Den som drog in trip hopen till de mer populära scenerna påstås dock vara Björk med sitt egna debutalbum Debut från 1993.
Dess uppkomst är starkt förknippat med den elektroniska musikens intåg men också post-punkens bortfall. Band som The Cure och Joy Division har agerat företrädare för trip hopens oftast melankoliska ådra. Även den tunga hip-hop scenen under det tidiga 90 – talet påverkade dess skapelseprocess.
Portishead är ett av de stora banden inom trip hopen och är dessutom fortfarande verksamma. Deras debutalbum Dummy från 1994 blev en kommersiell succé och gjorde ett utmärkt jobb i att framhäva trip hop scenen. Genren är relativt dansant, även om dess släpiga sound hellre rekommenderar en långsam dansstil. Så se till att ha bekväma skor om du vill orka med dess dynamik – då kombinationen av hip hop, house och jazz kräver en komplex dansrutin!
I modern tid
Trip hopen tappade sin popularitet i takt med 2000 – talets intåg. Den vart alltså en relativt kortvarig besökare. Men den kan fortfarande höras i verk av Radiohead, Lana Del Rey och Madonna. En annan oväntad konsekvens av trip hopens kortvariga besök var dess influens på musikakter som skiljer sig drastiskt från den själv. Nine Inch Nails, Deftones och The Flaming Lips är några av dessa.
Om du är intresserad av att lyssna på klassisk trip hop så bör du först vända dig till Portishead och Massive Attack. Låtar som Sour times och Glory box av den förstnämnda och Unfinished Sympathy och Teardrop av den sistnämnda, är tidstypiska och ikoniska låtar för trip hopens storhetstid.
Musiken har en långsam, sensuell och basbaserad grund som är svår att inte bli berörd av. En fråga man kan ställa sig är varför den trängdes bort från musikens mainstreamscen. Kanske så var den alltför abstrakt för gemene man och var till följd av det inte en bra investering för skivbolag.
Som så mycket annan musik så är det inte dess existens i stunden som är avgörande, utan de kommande generationernas uppmärksamhet. Influenser, nya öron och innovativa fusioner – det är vad som håller musiken spännande och fräsch. Så även om trip hopen i sin renodlade form försvunnit med åren, så kan dess rester spåras och uppskattas även av nutida och framtida musikälskare!